Listening to the wind of change

Jag har flyttat hemifrån.

Jag har flyttat hemifrån.

Jag har flyttat hemifrån.

Oavsett hur många gånger jag säger det, tänker det, betonar det olika så är det ett faktum som jag fortfarande har svårt att greppa. Jag bor inte längre i lilla Kävlinge. Bor inte längre hos varken mamma eller pappa. Tittar inte längre upp på Harry Potter-borden, som vi satte upp när vi renoverade mitt flickrum för runt sju år sedan, varje gång jag vaknar. Tar inte Ö- eller Pågatågen till skolan.

Utan jag bor i Sveriges näst största stad Göteborg. Jag bor ensam i en egen lägenhet. När jag vaknar ser jag bara gula väggar (varför valde de den färgen när de målade om senast?) och om det inte hade varit för det faktum att jag cyklar till skolan så hade resan dit gått med spårvagn.

I den del av kylskåpet som jag delar med de tre andra som jag delar kök med ligger det ett ensamt mjölkpaket och i mitt köksskåp huserar två paket nudlar och ett paket müssli. Det är alltså mindre än vad min pappa har i sitt kök, och som några av mina kompisar vet var det något som jag, hur mycket jag än älskar min pappa, störde mig enormt mycket på. Sådan far, sådan dotter, men det gäller bara tills jag får tid att fixa det, vilket blir imorgon eller på lördag, eller kanske söndag...

På tal om prokrastinering (att skjuta saker på framtiden) så handlade en av våra första föreläsningar idag om just det. Vi fick lyssna på en kille vid namn Björn Liljeqvist (http://braingain.se/omoss.php) som hade en hel del vettigt att säga om studieteknik och jag måste säga att han var en av de bästa talarna jag hört. Han fällde bland annat uttalandet: "Högskolestudier är som sprit, de får folk att göra sådant som de aldrig skulle göra annars", som i princip handlade om folk som bestämt att de ska plugga och som istället påbörjar något helt annat, typ fönsterputsning.

Imorgon, på måndag och på tisdag ska vi ha fler introduktionsföreläsningar om universitetet i allmänhet och apotekarprogrammet i synnerhet och jag hoppas att de blir lika intressanta som de vi fick lyssna på idag. Det enda negativa, som egentligen inte har med föreläsningarna i sig att göra, är att jag har lyckats dra på mig en rejäl förkylning vilket gör att hjärnan inte helt hänger med hela tiden och att det ibland dessutom känns som att den ska rinna ut genom näsan... Det är inte roligt alls, men förhoppningsvis har det släppt tills på onsdag då terminen börjar "på riktigt" med min första kemilektion, annars kommer det bli riktigt jobbigt, för jag måste kunna koncentrera mig då.

Förkylda hälsningar från en ovan storstadsbo