torsdag 30 september 2010

fredag 24 september 2010

Och mitt hjärta slog, jag hörde varje slag

En vecka går så brutalt fort. Livet rusar fram. Vart är jag på väg?

Men seriöst, vem tar mina dagar och gömmer undan dem? Vart tar timmarna och minuterna vägen? För just nu känns det som att livet snabbspolas framåt, och jag hänger inte med! För en vecka sen var jag i Skåne, en hel vecka sen, och vad har hänt sen dess egentligen? Föreläsningar och labbar. Så vart har tiden tagit vägen? För de tar inte så stor tid i anspråk egentligen, eller? 90 minuter*5 dagar och 4 timmar*2 dagar, det blir inte särskilt lång tid. Vad hände med resten?

tisdag 21 september 2010

Once again scorched by the flames of desire
Oh, this lovely pain
Am looking for a way to take it higher
don't tell me this was all in vain

måndag 20 september 2010

But this time I won't let it slip through my fingers

Jag är tillbaka efter en helg i Skåne och även om allt är sig likt så är ingenting det samma som det var förut.

tisdag 14 september 2010

Får jag lyssna på dina hjärtslag?

Tiden går fort när man har.. roligt? För jag har nog det, eller stryk nog, jag har roligt. Även om det känns som att jag sliter som ett djur i skolan fast vi precis har börjat och jag i princip stupar i säng varje kväll, så är det absolut värt det! Det är en känsla av frihet, en frihet som jag inte såg röken av under gymnasietiden. För då, även om skolan kallades för "frivillig", så var den ju knappast det. Vi fick, eller snarare tvingades, läsa kurser hit och dit, kurser som jag i nuläget känner, och kände redan då, inte gav mig ett dyft. Men nu är det annorlunda. Jag tycker om kemi, det ger mig något, jag får den grund som jag behöver stå på och jag vet att den är 100% nödvändig. Så jag sliter på med ett leende. Och det är ett som är säkert, jag trivs som fisken i vattnet! (Men jag kommer antagligen fortsätta att gnälla över labbrapporterna som ska skrivas, lite lat är man allt..)

Till helgen blir det Skåne, jag längtar!

måndag 6 september 2010

Memories

Jag saknar tiden som var
Elhuset
Hålan
Lekan
När det inte fanns så mycket att oroa sig för
Pojkar
Skolan
Framtiden
Fast även om det är över
Så kommer minnena alltid finnas kvar
<3

söndag 5 september 2010

So tired of the nights I sleep alone

En halv lögn, eller en hel sanning?

Den här veckan har verkligen gått otroligt snabbt! Även om jag fortfarande saknar Skåne och familjen väldigt mycket så känns det samtidigt bättre och bättre hela tiden, särskilt som vi nu har börjat med föreläsningar och snart har vår första labb. Jag behöver ha något att sysselsätta mig med för att inte bli galen av tristess, enkelt uttryckt.
Idag har jag städat, tvättat, gjort ett storkok till början av nästa vecka (korvgryta med ris) och diskat lite, så nu känner jag mig som en riktig hemmafru. Dock skulle det aldrig fått plats en hel familj i min lilla etta, och tur är väl det, eftersom att hela tanken med flytten hit är att jag ska få en utbildning som leder till ett yrke som gör mig självförsörjande. Att vara hemmafru på heltid är verkligen inget som jag kan tänka mig i framtiden, men en hemmaman kanske inte hade varit helt fel?
Nä, nu är det slut med grubblerier och snart dags att ta itu med stökiometrin igen, för trots allt så gillar jag ju faktiskt kemi.